Det var en varm vår. Mina ben svällde till stockar och till sist var Birkenstocktofflor de enda skor jag fick på mig. Hela jag svällde förresten, magen mest men resten också eftersom jag ätit minst en semla om dagen hela våren.

Jag skulle få barn i mitten av april var det tänkt, men det blev maj och jag trampade fortfarande omkring upp och ned för backarna runt Olskrokstorget för att få värkarna att sätta igång, utan att få något annat än svettningar och kramp i vaden. Varje morgon tänkte jag ”undrar om det blir idag” och varje kväll tänkte jag ”undrar om det blir i natt”, men fast jag längtade så mycket efter barnet var jag i hemlighet tacksam för varje dag som kroppen väntade med att sätta igång förlossningen. Jag var så rädd! Jag är en riktig fegis och dessutom avskyr jag att släppa kontrollen; ingendera är användbara egenskaper vid barnafödande.

Natten till den 3 maj var fristen ändå ute. Sammandragningarna sjöng tag med en helt annan kraft och nu var det ingen återvändo längre, det förstod till och med jag, så jag och barnets far for med taxi till Östra Sjukhuset.

Det tog några timmar. Rätt många. Antagligen tog det längre tid för att jag var rädd, och min man påstod efteråt att varje gång en ny värk började krama mig mumlade jag ”det måste finnas något enklare sätt” mellan sammanbitna tänder vilket jag antar säger en del om min inställning till smärta. Nej, det fanns inget enklare sätt, men det gick – och det lilla, tjocka, barnet som lades i min famn såg ut som en semla hela han. Läkaren undrade skojfriskt om jag ätit många semlor under graviditeten men jag svarar inte på så ofina frågor och hade dessutom fullt upp att beundra den sidenmjuka, vackra lilla ungen med de tjocka kinderna.

Min mamma påstår att den 3 maj 1991 var en mulen dag. Det är så konstigt för jag minns att solen lyste in i förlossningsrummet.

Grattis lilla E! Nu är du arton år och gänglig och smalkindad med långt rött hår. Inte gillar du semlor heller (vilket man kan förstå, du kanske föddes övermätt) och du ville ha äppelpaj istället för tårta så det var vad vi serverade efter födelsedagslunchen. Paketen är öppnade, gästerna har gått hem och på uteplatsen ligger en vit duk och det som är kvar av födelsededagsdukningen du ordnade med. Jag önskar dig all lycka i världen. Min lilla semla.