Visst, det är förgängligt. Men vackert.
Plantera om små bladsaker, ordna gårdsfest på gatan, måla takstolar och se skrattande barn springa genom vattenspridaren… livet i syrentid är ljuvligt helt enkelt, och min enda taktik för att stoppa tiden från att rinna iväg för fort är att försöka njuta varenda minut. Det ska bli sol imorgon också.
Att vakna en morgon när himlen är blå
och finkarna gnyr som besatta
och öppna sin stugdörr och barfotagå
på vildgräsets daggiga matta
kan låta de saligas fröjd slippa lös
och göra den trögaste själ religiös.
/ Alf Henriksson











