Det skulle bli en lyxhelg. Med barnen i tryggt barnvaktsförvar hade T och jag alldeles egna timmar för att strosa på stan, och när alla julklappar sedan inhandlats i lugn och ro väntade stor fest och skönt hotellrum.

Själva stadsstrosningen blev inte riktigt  så julig som vi tänkt oss eftersom snöflingorna som skulle dansa lätt omkring oss förvandlats till hällregn, och inte stod det några trevliga körer och sjöng Christmas Carols i hörnen heller. Efter att ha trängts och otrivts i ett antal butiker tog vi paus och lunch på East West Sushi Bar.

”Nu gör vi en Arge Snickaren” sa jag och försökte torka regnet ur håret. ”Åh, ska vi skriva listor?” frågade min alltid lika snabbtänkta make och beställde in varsin Staropramen. Japp, listor. Listor över julklappar till barnen. Listor över vad som måste fixas och streck över det som inte behövs. Listor över vad vi önskar oss – egentligen.

Vi kom fram till att vi ska köpa julgran redan runt lucia, för att hinna titta på ljusen en stund. Barnens önskelistor är korta och så specifika att vi säkert kan handla det de vill ha i någon nätbutik, istället för att flänga omkring på stan. Förhoppningsvis hittar vi något till varandra på nätet också, och gör vi inte det blir det väl som förra året: Vi säger att vi ska köpa oss något fint efter jul men sedan vill vi inte gå på julrean för att det är så trångt och så glömmer vi alltihop.

Mörkret föll utanför och vi satt kvar och log fånigt mot varandra. Så skönt livet är ändå.

Hotellrummet var fräscht men litet och trångt, och hade definitivt inget sminkbord med dämpad belysning. Badrumsspegeln berättade kallsinnigt att klänningen jag valt visade alldeles för mycket fläskiga överarmar. Dessutom spillde jag glitterpuder över halva mig, och vi var sena som vanligt och hann bara med nöd och näppe knyta Ts fluga innan det var dags att klafsa iväg genom vattenpölarna till festlokalen.

Vi skred omkring i smoking och långklänning och bokstavligen glittrade hela kvällen. En lyxhelg.