Jag träffar så mycket kloka människor i mitt jobb. Härom dagen t ex diskuterade jag familjekonstellationer med en knippe filosofiskt lagda sjuåringar, och då berättade ett av barnen att hennes morfar inte är snäll. Det var en sorglig upplysning som fick sitt eget utrymme, men den häpna kommentaren från kompisen bredvid var också tänkvärd:
”Va? Hur kan han heta Morfar om han inte är snäll?”

Det kan man verkligen undra. Ju mer jag tänker på det, desto mer håller jag med; en morfarstitel är ingen automatisk etikett utan en hedervärd utnämning som bara kan förtjänas genom tålmodigt och kärleksfullt morfarsskap.

Grattis, kära pappa S. Du om någon är värd att heta både Far och Morfar.